Jag är en lyckligt lottad människa!

Tänk vad tiden går fort när man har roligt! Idag är det hela 19 år sedan vi fick vår Mellan-dotter och sin födelsedag ville hon fira med tjejmiddag. Så hon bad sina föräldrar att bli osynliga lördagkvällen/-natten veckan före jul! Det här blir inte lätt tänkte Mannen och jag men Bästa I erbjöd oss husrum direkt och vännerna K och U sa genast att de såg fram emot att träffa oss. Jösses vilka underbara vänner vi har som vill umgås med oss mitt i julruschen!

TACK för att ni finns!

Jag stickade Tant Koftas fina Pulsvärmare med blad i kanten som tack till vännen K.

Alla människor är ju inte lika lyckligt lottade och i dagens DN finns en otroligt tänkvärd och intressant artikel om vi och dom och rädsla och den beskriver det som jag känner och har kännt hela hösten så bra att jag vill citera ett stycke ur den:

"Jag ringer mina bröder och viskar: Okej. Jag erkänner. Jag är rädd. Jag är livrädd. Jag är rädd för att män som skjuter föräldrar genom lägenhetsfönster i Malmö beskrivs som ensamma galningar och inte som en del av ett större högerextremt nätverk. Jag är rädd för att ingen minns rasister som tänder eld på antirasistiskt engagerade familjers lägenheter i Högdalen. Jag är rädd för nazister i Salem och islamister på Drottninggatan och fascister i vår riksdag. Men mest av allt är jag rädd för att historien ständigt tycks upprepa sig, för att vi aldrig verkar lära oss, för att alla tecken tyder på att vår feghet och rädsla för det så kallat annorlunda är så djupt rotat att vi aldrig kommer att kunna besegra den."

Artikeln är skriven av Jonas Hassen Khemiri och här kan man läsa hela artikeln om man vill. Och vill man hellre lyssna när Jonas Hassen Khemiri själv läser artikeln så kan man göra det här.